Året i livet

Om Jorden skulle få bara ett år kvar att existera och alla skulle få exakt lika lång tid att leva så skulle alla passa på att uppleva saker. Bara positiva saker. Vet man att man har bara ett år så skulle onda gärningar kännas som slöseri med tid även för dem som hade dem i tankar annars. Folk skulle vilja passa på att njuta, passa på att älska, passa på att leva... Alla skulle vara enade med samma slut samtidigt. Ingen anledning för avundsjuka, alla är jämnvärdiga inför slutet. Alla skulle förstå varandra bättre, för alla vet att dit kommer alla samtidigt. Alla skulle se att vi, människor, är faktiskt kapabla för ödmjukhet, passion, empati, kärlek. Även de som inte tror att de är det.

Så varför i så fall ska man vänta till vi vet med säkerthet att det slutet kommer, att vårt hem, Jorden kommer att avta. Att alla vi kommer till ett slut samtidigt? Varför ska det vara på gott och ont? Varför kan inte det bli bara "på gott..."?