Resan startar....
Nu startades vår resa till ett av mest exotiska ställen i världen - Philippinerna. Bort från den mörka och blötta säsongen till den tropiska värmen med palmer och klarblåa vattnet. Första byte i London. Köpte några snacks och la märke på att kassörska, som ser ut att komma från Indien, nynnar någon låt och skakar på huvudet till sångens rytmer. Underligt underbart- tänkte jag :) Men där slutade inte musikupplevelser. Heathrow International Airport verkar anställa personal utifrån detas musikaliska förmåga... och nästa säljare av resekudden imponerade mig med betydligt tydligare uppträdande med orden och melodin. Allt detta är mellan växling av pengar och dialog om priser och frågor om mitt sätt att betala. Done! Varför så glad? - tänkte jag för att jag då känner mig fortfarande fast i novembers surhet med blötta mörka morgnar. Men sången gjorde sitt och jag börjar uppleva nästa stund som något det verkligen är - semester! London, babe!!!
***
11 timmar????!!! Omg! Jag trodde det var 7. Jag spelar för att det förväntas att man reagerar så när man får höra att man ska flyga så här länge. Egentligen ljuger jag för att I am so excited!!! Så sjukt spännande att flyga genom 8 tidszoner och genom natten. Hoppas hoppas att man får se soluppgång. Tv på sätten framför har allt: spel, musik, filmer, program. Och man kan välja kameran under planet och se take off. Det gjorde jag. Yes, flyget är räddat! Plötsligt gör ingenting att man sitter på mittersta raden och inte vid fönstret. Jag sitter med mina pojkar, mina älsklingar. Vi flyger till ett land där en gång för ganska precis 30 år sedan var en liten pojke på ett barnhem som skulle åka till sin nya och enda familj - i Sverige. Min älskling. Hong Kong nästa.
***
Hong Kong. Rumpan känns inte. Ryggen verkar. Det var värt det ändå! :) 1,5 timme för att byta plan. Trodde inte heller att jag skulle hinna uppleva Rush Hour Hong Kong på den tiden. Och det regnar en del utanför fönstret. Nääh, en annan gång Hong Kong! Nästa - Cebu!
***
Overkliga öar som man trodde fanns bara på bilder i resemagasin, med palmer och vita stränder, bungalos och klarblått vatten, ÄR faktiskt verkliga. Ja, därför att jag sett dem själv! Och åkt mellan dem och badat som crazy. Och ätit på en restaurang på vattnet. I did the MUST. I Did the Pasific ocean :) På en fråga av våra trevliga värdar if I enjoyed the trip sa jag att det var ett paradis. Really? - var motfrågan med äkta "undra"-Färg. Alla är lite hemmablinda :)
Just det: väskan är kvar i Hong Kong. Men det är bara parantes :)
